Här är ett vykort från mina första dagar av ledighet. Även fastän det inte hänt allt för mycket. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag början på semestern kan vara hiskeligt jobbig. Det är som att kroppen bara förväntas gå in i ett nytt mode på en gång. Fast rent instinktivt så vill man ju liksom klicka på diverse mejlappar och kommunikationskanaler för att det är ju typ det enda man gjort i nio månader. Känner mig som en tjackis på rehab. Gör mitt allra bästa för att inte trilla dit, ta ett återfall så att säga. ”Jobba inte på semestern Elinor.” Lättare sagt än gjort. Jag skulle vilja säga att lugnet kom ungefär dag tre. Eller ja, iallafall början på lugnet.
I måndags började vi veckan med att åka till landet. Jag och urmoder, vi två som vanligt. Vi stannade hos mammas vännina som fyllde 70 barre. Hur stort på något sätt? Tog en kik i hennes ateljé. Kände mig så inspirerande bland tavlorna, tygerna och ullen. Måste också skaffa mig en ateljé. Vad ska jag skapa? Ingen aning. Men kände mig liksom lite lugn där inne.
Jag tror inte jag varit på landet på nästa nio månader. Landet och landet. Vi säger ”åker till sala” i min familj. Men för allmänheten är det där lite komplicerat. Vadå åka till Sala? Min morfar bodde där när jag var liten. Sen tog min moster över hans lilla gård när han blev sjuk. Och liksom gjorde en MASSIV hästgård + farm av det. Mamma och jag fick en del av huset, och det var den historien.
I mitt lilla vykort vill jag prata lite om sommarångesten. Det är lätt att drabbas av den, speciellt med lite sämre väder. Man spenderar timmar att scrolla igenom flöden och ALLA verkar ha det så förbannat kul. Hela tiden. Det är så viktigt att lära sig att stänga av det där. Det är så lätt att sommaren blir för kravfyllda, glöm inte att det är så mycket du inte ser . T.ex. familjer som bråkar. Det är inte normalt när fyra vuxna ska vara under ett tak på 80 kvadrat och liksom samsas i fyra veckor. Det är en orimlig tanke liksom.
Vad har vi gjort då? Inte så mycket. Gått på loppisar (har hittat en NY kommer ej avslöja vart), möblerat om, bakat enkla kakor, kollar tre säsonger drömslottet och klappat på åsnor. Det har varit så lågt tempo. Det gör mig så otroligt lycklig. Tänk att man får leva på detta vis. Är det inte otroligt? Lite regn kanske inte är så fel ändå.
På söndag åker jag till Köpenhamn. Med min bästa kompis. Hur ska detta sluta? Länge leve allt som är kul.
14
No Comments