David Ritschard har tuppat av på allsången och andra jobbveckan har passerat. Du satsar kropp och själ och ifall tacken e det här, Jag förstår varenda ord. David är en legend och det är en sorg när kroppen har jobbat för mycket för länge. När det ger upp för att man inte längre orkar. Jag vill att han ska bli frisk snabbt. Han, som många andra. Dom kämpar. Vi alla kämpar, kämpar för att försöka va en duktig proletär.
Om två veckor väntar ett nytt äventyr. En ny era. Jag har nog inte riktigt tänkt på det allt för mycket. Jag har liksom inte riktigt förstått det. Igår blev det officellt. Att tv-serien jag har projektlett ett tag släpps till hösten. Jag har jobbat som aldrig förr det här året. Jag har växt som aldrig för under det här året. Jag har tvivlat otroligt mycket. Kastat in handduken ett par gånger. Jag har älskat det jag gör. Jag har hatat det jag gör. Som med det mesta. Nu är jag typ klar med mitt projekt. Det är dags att skörda. Göra något nytt typ.
En av mina roligaste kompisar, okej har bara KUL kompisar. Elin. Hon och jag ska ha konferens. Frilanskonferensen 2023. Vi ska prata om roliga projekt vi vill göra, hur vi visualiserar det som komma skall samt dricka loka citron på glasflaska. Elin säger att det är sånt man gör på konferens. Samt äter Marianne och hårda päron. Så det ska vi göra.
“Varför må dåligt när man kan må bra” så låter mitt mantra för hösten. Ja, precis så ska jag leva och verka. Det ska kännas kul i bröstkorgen. Det ska bubbla och vara energi. Livat så att säga. Det är min målbild. Det är inga mer 37 minuter obetald övertid. Inga 37 minuter som är stulna från mitt liv. Det är min höst. Min bästa höst.
18
No Comments