Okategoriserade

Kläder jag kan tänka mig att bära när Merkurius Retrograde är över

18 oktober, 2021

Har jag nämnt att mitt liv är helt upp och ner sen Merkurius Retrograde slog till? STORM. KAOS. OCH GUD VET VAD. Är det något som är som det brukade? Äh nej. Aja. Okej. Att universum mår som det mår har helt klart gjort en hel del i mitt levande. Det handlar lite om att typ överleva dagen + att typ gå 10 000 steg. Höll förövrigt på att bli påkörd av 2:ans buss på folkungagatan. Borde typ enbart stanna inne pga uppenbarligen min egen västa fiende. Här tänker jag iallafall lite G Ö T T I G A plagg som får mig att känna hopp om framtiden och min överlevnad.

Finns att köpa här

Perfekt look när man ska börjar nya jobbet. Wink wink.Gillar plagg med KUL färg. Det ska kännas lite som att man käkar en fruktig karamell när man klär sig på morgonkvisten. Grönt är 100% skönt för ögat tycker jag. En perfekt jag återvänder till någon typ av karriär-look för Elinor. Gud blir så pirrig. Tänk att få klä sig lite kontorsfint. Och att jag ska få göra det nångång, inom en snar framtid. MÅR KANON. Förövrigt läs bästa Gabriellas inlägg om kontorsstil här.

Finns att köpa här

Borde inte vara lagligt att få gå på klubb i glittrig ögonskugga pga för hett. Varför hatar alla killar glittrig ögonskugga? Gud tänka att man snart ska få gå på klubb. Alltså när Merkuriusgrejen är över vill jag gå på klubb. Dansa, bli svettig och liksom jag vet inte, bli lite full. Har varit lite tudelade gällande klubbandet. Men nästa helg kanske det händer. En helkväll. Det ryktas om ett eventuellt indierave i Slaktuhuset och ingen är gladare än jag. Skråla till Shoreline. Pirr pirr pirr.

Finns att köpa här

DYR SKO JAG SKA KÖPA NÄR JAG SIGNAR. Man unnar sig för lite. Alltså fina saker. Jag är dålig på det. När retrograden är över är även signa avtals-förbudet över. Gud det är så mycket kring denna retrograde Jag är försiktigt hoppfullt entusiastiskt om man säger så – för vad ska man annars orka vara. Men dessa godbitar ska nog bli min målbild. ”Snart står jag här. Med skorna och det som behöver signas i min hand.

Finns att köpa här och är på REA.

Väska jag ska ha när jag springer runt i Köpenhamn med min bästis. Såg denna på väska på Wakkakuu’s live med Michaela Hamilton här om dagen. Kände MEN GUD där är väskan. En av saker jag har sett fram emot i pandemihelvetet är en 100 poängs tripp till Köpenhamn med Carro. Har känt mig en horribel kompis för att jag inte har tagit tag i saker. Fått det att hända liksom. Men när jag såg väskan kände jag bara. Men gud, det är den jag ska ha när vi strosar runt, har vinlunch och shoppar saker vi absolut inte har råd med. Hur kan nått så nära kännas så långt bort? Snart så.

Kanske mitt stökigaste inlägg men så får det vara. Imorgon är retrograden över och ingen är gladare än jag. Vill ni läsa liknande inlägg klicka här och här.

8
Okategoriserade

KUL saker som har hänt på sistone

15 oktober, 2021

Kul kul kul. Låt oss prata lite roliga saker. Alltså det är mycket mörkt ibland. Men liksom jag är rätt kul också. Ganska mycket så faktiskt. Men ändå. En liten uppdatering på kulfronten är ni faktiskt värda också.

Tog en suddig bild från här om kvällen. Var ute med Carro och var lite salongs. Hujedamig vad jag har saknat att vara full, på en bar med andra människor. Det var trångt och fullt med andra människor. Vi hade en helkväll. Käkade middag på Soldaten Svejk. En stockholmsklassiker. En institution för vanligt FÖLK om man säger så. Tjeckiskt kök och allt bör ätas med surkål. Sen blev det otroligt svettigt. Så vi gick vidare. Vi hamnade på Carmen. En annan institution som kräver att man är fattig mediearbetare, södertörnstudent eller ba uppskattar att dricka en öl för 29kr. Har befunnit mig i alla dessa fack och har blivit ett tryggt ställe för lilla mig. Sen gick vi vidare till Malmen. Där var det PARTY. Vi drack drinkar. Det var så härligt att va på stan, med ens bästis och bara prata. Vi gick igenom praktiskt taget varenda konflikt som skett i Bachelor senaste veckan, pratade om relationer och närhet samt rev av det klassiska ”Vafan ska det bli av mig” Halv två stod vi svajjiga på Götgatan. Näst intill gråtiga att vi skulle skiljas åt. En 100% orimlig reaktion.

Berättade ju att jag börjat på Berghs för några veckor sedan. Och nu är vi typ halvvägs. Det är så jäkla kul. En spännande miljö. Man lär sig så mycket. Jag har ju pluggat kommunikation i många olika former. Men jag känner verkligen verkligen att jag kommer att komma härifrån med så mycket kött på benen. Och jag känner mig typ bra, som att jag faktiskt är en väldigt bra projektledare och kommunikatör. Får så jäkla roliga idéer. Allt från att skapa spel, till kul kampanjer och roliga reklamer. Kan det vara så att jag är ett geni? Rekommenderar verkligen Berghs. Tacksam att jag fick chansen.

Just nu känns det som att universum har skickat mig en rejäl bajsmacka. Mycket saker samtidigt om man säger så. Har haft en massa beslut som ska fattas, saker som ska lösas och skit som ska fixas. Viktiga saker. Jag har nästan varit överväldigad. Tillbaka till magkänslan. Gud vad det är svårt att ha den när allt stormar. Har varit så viktigt för mig att lyssna på hjärtat. Och det känns lite som att det börjar klarna. Lyssnade på min forever favvolåt här om dagen. Kände lite hopp. Lyssna här.

8
Listor och sånt trams

Saker jag har jobbat med genom åren

13 oktober, 2021

Pratade med en instagrampolare här om dagen. Alltså online, men ja, jag säger prata. Hur som haver så började vi prata om vad man jobbar med. En är ju som sagt ”mellan två jobb” för tillfället. Men jag tycker att det är OTROLIGT kul att veta vad folk jobbar med. 1. pga det finns så mycket jobb man inte vet finns. 2. KUL att veta liksom hur saker bara blev på nått sätt.

Så här kommer en summering. Kanske missar både ett och två jobb här. Men låt oss skapa nån typ av känsla. En känsla för min ”såkallad resa”. Ni ba snark. Aja. Bläddra vidare i sånna fall.

Kommer bli OTROLIGT med instabilder nu. Stackars er som får fullkomligt frossa i mina gamla hastaggs och captions

Gymnasiet – The golden era för kvällsjobb och sommargig

TBH så jobbade jag inte allt för mycket i mina unga år. Eller såhär. Jag jobbade säkert mer än många andra. Men liksom, jag var inte den där tjejen som knegade på ICA varje lördag eller körde kvällspasset på McDonalds. Lite synd faktiskt, tänker typ att det hade varit lite mysigt. Känns som att folk som jobbade på diverse snabbmatskedjor fick liksom goa kollegor för livet. Ni vet, man är på en middag och några bara reminissar över the good old days när dom gjorde 100 cheeseburgare på 10 min. Då blir jag avis. Jag var nog extremt priviligerad iallafall. På somrarna jobbade jag på min mammas jobb från ålder 16-19. Vilket var kul pga att det var en stor tidning. Jag hade alltid min dåvarande BFF som partner i crime. Vi hängde en gång i tidningsarkivet, alltså vi snackar typ en mil under marken i typ en vecka. Tidningen skulle ha ett event och vi researchade artiklar. Sen nån sommar stod vi ett helt fotbolls-em i ett eventtält och liksom delade ut tidningar, kepsar och fotbollsgrejer. Det var kul och typ rätt bra betalt om jag minns det rätt. På hösten extraknäckte jag också ibland på Globen och typ Friends arena vid stora events. Typ MMA-grejer, Bruce Springsteen konserter. Då va jag en person som sålde merch och stod utanför entrén och ropade typ ”PROGRAM. PROGRAM”. Det var iskallt. Och typ lite förnedrande. Men fan rätt kul också. Rätt bra betalt though. Träffade Micheal Bublé en gång.

Early 20’s – jobbade jämt. Långt. Och typ rätt tungt. Med köksgrejer

Efter ett år i USA kom jag tillbaka till verkligheten. Horribelt var det. Jag flyttade hemifrån. Behövde tjäna cash snabbt osv. Hade sommarjobbat i en köksbutik innan studenten. Så när jag kom hem så tog jag några extra pass där. Hade ihop till första hyran. Sen så ringde dom. De skulle öppna en ny butik i Skärholmen. Jobbade där i typ 1 år. Det var HEMSKT. Nej men såhär. Jag lärde mig OTROLIGT mycket om service, hur man blir en people person och liksom typ hur man projektleder. Jag jobbade praktiskt taget ensam cirka 8 timmar per dag, skötte typ en butik själv och såg till att allt rullade. Nämnde jag att jag var 20? Dessvärre var ambitionen från ägarna rätt låga. Så ja. Dom konkade rätt fort. Men skulle säga att det var typ DÄR jag lärde mig vad ett jobb faktiskt är. Gött var dock att min bästis jobbade helger med mig. Vi skrattade så mycket och sen gick vi till Berns på kvällen. Tider.

Sen började jag jobba på en riktigt köksbutik. Där jag hade en chef, och kollegor och sålde typ dyra grejor. SYND att jag hade typ noll intresse att laga mat på den tiden pga hade haft så otroligt dyra stekpannor och liksom lyxiga köksgrejer hemma nu. Aja. Minns det som en otroligt rolig tid. Vi var ett kul gäng. Mycket party på den tiden också. Mycket jobba helg. Saknar verkligen att få OB. Man var ju liksom så rik. Lärde mig så mycket töntiga kunskaper om typ Le Creuset porslin, Kitchenaidmaskiner och Eva Solo-glas.

MIN RECEPTIONSTID

Alltså jag tror att detta handlade om typ 1,5 år av mitt liv. Men liksom det känns som en större del av mitt liv. Här nånstans var jag lite trött på att typ alltid jobba kvällar och helg. Ville ha lite rutiner, mer av ett liv. Vilket är lite konstigt egentligen, jag var typ 22? Skulle helt klart ha studsat runt lite mer i efterhand med aja. Började jobba på en snofsigt stureplanskontor. Det var H E M S K T. Vi hade matchande blusar – det säger väl allt? såhär. Jag tror absolut att det hade varit en bra arbetsplats för nån annan. Men inte för mig. Trivdes inte den rollen jag sattes i. Alltså inte självaste yrkesrollen. Lärde mig väldigt mycket om HUR det kan vara att jobba runt Sture-P och varför jag ABSOLUT INTE vill göra det igen.

Sen började jag på Scandic, i repan på huvudkontoret. Fina älskade Scandic. Där någonstans insåg jag att det var dags för mig att börja plugga. Men jag var där en stund. Typ nio månader. Det var ett väldigt kul kontor att jobba på. Alltså jag hade SÅ KUL på jobbet. För kul typ. Men det bästa var att jag fick jobba med Carro. Aka. En av mina bästisar. Känner mig genuint evigt tacksam för det. Tänker fortfarande på min störiga telefonröst ”Välkommen till Scandic, du pratar med Elinor”. Skulle INTE kunna säga det idag utan att börja skratta.

200% – kör på. Rakt in i kaklet. VAD VILL JAG GÖRA-eran

Här är jag väl mellan 22-25 tror jag. Det hände så otroligt mycket. Hela hela hela tiden. Jag pluggade 100% på Medieinstiutet i Stockholm. Jag läste en utbildning till digital kommunikatör med fokus på sociala medier. Man lär sig mycket. Projektledning, bildhantering, copyskirivande och hur man skapat bra kreativa strategier. Alltså när jag tittar tillbaka kan jag ibland känna ”Men vad lärde jag mig”. Jo men såhär. Ett kreativt tänk, hur man sätter ihop en idé, vilka delar som behövs och HUR man skapar en hållbar arbetsmiljö. KUL TID. En del av min utbildning var liksom en rad praktikplatser. Man jobbar liksom x-antal månader som en helt vanlig anställd. Jag skulle vilja säga att jag tror att kraven på internship på min skola var lite annorlunda en resten av mediebranschen. Här var det viktigt att liksom göra saker, inte ”städa showroom” som min rektor påpekade.

PR & Kommunikationskonsult på Scandic Hotels

Jag gick tillbaka till Scandic. Allt pga att jag ville jobba med ett stort varumärke, som fanns i flera länder och få en övergripande bild. 3 månader där jag lärde mig så mycket. Allt från hur man skapar ett PR-initiativ, vikten av en ”bra vinkel” men också hur man sätter en kommunikationsplan. Strategiskt arbete är allt. Jobbade mycket med en tillgänglighetskampanj. Tyckte det var så kul och viktigt. Lärde mig så mycket om hur-man-går-på-möten. Lilla jag hade ju liksom typ ALDRIG suttit i möte vid den här tidpunkten i livet. Minns att jag kände mig så sharp efter denna tid. Fick också två jobberbjudande efter denna period – HUR undrar jag verkligen. Men det var fint.

Koordinator- allt-i-allo- kalla det vad du vill på Tomma tunnor

Under min studietid kirrade jag ett extra gig. Ett litet assisten jobb som inkade lite research för digitala medier, hålla koll på projekt och sortera lite kvitton ibland. Det var grymt. Sen fick jag frågan om jag ville hoppa på samma folks produktionsbolag. Det vill jag. Det skulle göras tv. Jag hade aldrig jobbat på tv. Vi var ett litet team. En fotograf, en producent, två programledare och klippare. Och jag. Det var som att gå en crash course i HUR man gör tv. Jag tror aldrig jag har lärt mig så mycket någonsin förut. Jag fick casta, agera redaktör, produktionsleda och var ute på inspelning. Det hårda arbetet blev sedan en säsong ”Kalles och Britas Hälsoresa” på SVT sen. Minns också att vi jobbade fram idén för programmet ”HJÄLP VI HAR KÖPT EN BONDGÅRD” här. Efter praktiken blev jag kvar fyra månader på Tunnorna några dagar i veckan. To this day fortfarande mitt roligaste jobb tror jag. Evigt tacksam för precis allt jag lärde mig. Minns att vi en natt stod på Ängsbacka (hihihi) och filmade när det dansades runt en eld. Minns att jag tänkte ”GUD man kan ju ha det såhär kul på jobbet” sen dess har jag letat så mycket efter den känslan.

Producent praktikant på Splay

Jag ville jobba med framtiden. Framtidens underhållning. Under fem månader var jag på Splay One och jobbade under deras exekutiva producent. Jag som bara hade betraktat influencer marketing och profilinnehåll från sidan var liksom mitt i det. Lärde mig så mycket av helthetstänket. Hur man sätter format som passar profiler, hur man använder sina kanaler på bästa sätt men också hur man vågar tänka när man skapar nya format. Splay lärde mig att vara modig i mitt tänk. Att tänka att ALLT innehåll går att skapa. Man måste bara hitta rätt kanal eller form. Under den sista delen av min praktik fick jag jobba på den scriptade avdelningen. Typ DÄR man skapar tv-serier och film. Jag blev helt amazed av hur Linn, som hon heter, jobbade. insåg att det var precis det där jag ville göra. Utveckla innehåll. Jag älskade att titta på manus, researcha regissörer och kreatörer och att spåna. Mådde så jävla bra av insikten.

Jag och Steph.

JOBBA JOBBA JOBBA

Okej så du landar ett jobb. Du är en av 140 sökande. Du får det. Ursäkta va? Jag? Jo men det var så det var. När jag började på SF Studios var jag rätt nyexad, nyskild och lite lost. Det började som ett vik. På en innehållsavdelning. Hanterade bildmaterial, såg till att webb var uppdaterad att alla kunder hade fått sitt bildmaterial. Sen blev det mer och mer. Jag blev fast anställd. Fick jobba med B2B-marketing, sitta med på möten där stora studios presenterade filmer, jobba nära typ MITT bästa filmbolag och skriva kul copy och utveckla sociala medier. Fick projektledare en jätterolig idé som försvann. Men ändå. Det var svinkul. Det har varit upp och ner, det vill jag vara ärlig med. Men jag insåg att jag verkligen verkligen verkligen vill jobba med underhållning. Det är där min styra ligger, det är det jag kan, det är det jag älskar. Och kollegorna på SF. Blir varm i själen när jag tänker på det. Alltså att få vara med människor man älskar så innerligt varje dag är typ det finaste. Alla goa luncher vi hade, alla samtal och fester som slutade vid halv sju på morgonen. Två viktiga år där jag blev jag.

Har jag tvingat er att läsa mitt cv? Jag tror det. Gud. Vem är jag?

8
Okategoriserade

Låt oss skylla allt på Retrograden

8 oktober, 2021

men gud. hej hallå. Jag är här. Det trodde ni inte va? Har fått så fina kommentarer på sistone. Vissa som undrar vart jag tagit vägen, andra ba ”Hur mår du?” och sen finns det liksom riktiga finisar som kommenterar riktigt gamla inlägg. Det värmer så mycket att det finns några själar som faktiskt tittar in här. HUR mår jag då? Jo men såhär, det är helt klart upp och ner. Beskyller det hela på Merkurius Retrograde. Enligt fredagspodden, den evigt starka källan , så bör absolut noll viktiga beslut fattas, inga nya kontrakt signas och man ska ba tare lite lugnt. Otroligt betryggande när jag ringde mamma med tårarna i halsen och beskyllde det hela på planeterna. Det roliga var att hon absolut inte tyckte jag var knasig utan mer ”jaha. ja, men det har ju varit lite väl mycket för dig. Det är säkert planeterna” Fina älskade mamma. Jag skäms så mycket när jag tänker på hur krävande jag är i mina relationer just nu. Mycket som ska bollas, mycket tröstande och mycket råd. Jag är så otroligt tacksam att folk tar sig tiden. Vad skulle man göra utan sina människor? Jag måste bli en bättre person känner jag. En sån där superkompis och superdotter. Känner mig bara konstant otillräcklig. och dålig. Gud vad dålig jag känner mig. Juste positiv energi skulle det vara i detta inlägg.

KUL saker som har hänt då?. Jag har blivit en jävel bakom ratten. Alltså okej sakta i backarna. Det är ett bra tag till körkortet ska tas. Men liksom igår. Håll i er. Körde 60 km/h på en 70-väg. Det blev visserligen en liten kö bakom mig. En go sån. Men liksom jag körde. Kastad mig ut. Det var svinläskigt. Men jag kände mig så jävla duktig. Typ som att jag klarade vad som helst typ. Vill inte ens tänka på vilket hybrismonster som kommer födas när jag ska ut på motorväg. Men det här med döda vinkeln? Jag är så dålig i att titta i döda vinkeln. Ni som har körkort? Hjälp mig. Några knep hur man får in rutinen? Backa har jag iallafall typ fattat. Kände mig som ett geni när det sa klick och man fattade.

Okej annars då? Jag och min kille (tror jag man säger, jag vet inte. Gud man är så ovan) tryckte kastanjemannen förra helgen. Rekommenderar starkt. Alltså jag ÄLSKAR ju allt som är danskt verkligen. Men det här var ju något utöver det vanligt. David Dencik gjorde sin roll så jävla bra. Heja honom. Och alltså NU har det ju blivit ett horribelt litet prank här hemma. Det dyker upp lite kastanjer här och var. Kul prankster man släppt in i hjärtat. Vågar liksom inte gå upp och kissa om nätterna tack vare detta. K A N O N.

Jag har upptäckt det mysiga med att luncha med folk. Jag och snubben har liksom möts på stan typ två gånger senaste veckorna. Och det är så pirrig stämning. Jag blir liksom svintöntig och dunderkär när vi sitter där mitt emot varandra. Det är så jäkla mysigt. Vi åt vegolasange på Café Ritorno på Odengatan. Tydligen är det en institution. Visste inte. Det var så kändistätt. En person från Svenska Akademini var där samt geniet bakom radioteatern Punani_99 närvarade denna lurren. Alltså inte i samma sällskap. Men ändå.

Har just nu bestämt mig för att försöka mig tvinga mig ut lite. När det är lite stökigt har jag en sån jäkla känsla av att stänga av. Alltså liksom. Boka av och stänga in mig. Jag jobbar på, tränar och bokar in saker nu. Var på en sån jäkla mysig middag och drink med Mackan. Vi drog till ett ställe vi brukade dricka Sangria på när vi var unga och arbetslösa. Vikten av vänner vid storm är allt. Förresten så rekommenderar jag ALLA att lyssna på min kompis Julias låt som hon har släppt med Nina Persson(!!!!). Gud att man får ha så driftiga människor i sitt liv. Lyssna här.

Gud blir utbränd av tanken att ni ska läsa det här. Låt oss höras snart igen!

9
Vardagsbabbel

Hejdå September!

29 september, 2021

Halloj! Mitt i mellan en jäkla förutsättningslösa möten, intervjuer och annat vardagspusslande beslutade jag mig för att titta in här. Har haft lite svårt att sätta mig ner och skriva. Inspirationen har inte riktigt känts där och de känns lite som att den ena dagen är den andra lik. Igår var den stora gråtardagen. Ni vet – de spelade ingen roll vad som hände egentligen. Känslorna var bara väldigt närvarande och allt kändes så otroligt på liv och död. Ni fattar fasen. Min manliga bekant kom hit igår kväll, vi åt thai och såg Alla mot alla. Jag tänker att det är väldigt mycket sånt jag behöver just nu. Vardagliga saker utan så mycket knussel. Ett bara varande som lockar till nån typ av lust som borde finnas där ute.

Just nu är kreativiteten liten på paus känns det som. Det finns så mycket jag vill skriva om. Som jag vill reflektera över. Mest för min egen skull. Men också kul för att många av er här inne verkar gilla det. Jag älskar tanken av att vara här lite hela tiden. Skriva om saker jag tänker på. Saker jag gillar. Saker som känns. Men ibland är det svårt att ta sig tiden. Speciellt med andra saker som också måste prioriteras. Med detta vill jag säga. Saker kommer skrivas. Och det är snart. Men ha gärna lite tålamod med mig.

Nu ska jag lämna returnerade plagg från Monkis rea till Postnord. Typisk onsdagsaktivitet.

16
Okategoriserade

Hujeda mig vad tråkigt det kan vara ibland

22 september, 2021

Är på ett horribelt humör. Beskyller det gråa. Just nu är det som att universums tyngsta filt har tagit över Södermalm. Det är så deppig stämning. Skrikiga barn påväg hem från förskolan, trista mejl som ska skrivas och sen så rensade jag ut sommargarderoben. NU är det stickade tröjor och svarta klänningar som gäller. Känns inte som höst dock. Inte sommar heller för den delen. Bara en grå dimma. Leker med tanken att det kanske är dags att flytta? HUR vill jag spendera mig liv egentligen? Vadfan är meningen? Nej men ni fattar. Det är en sån dag idag. Blir väl att äta choklad och kramas med kudden ikväll. Imorgon har jag en svinkul grej på g och en körlektion. Fullkomligt livrädd. Det var det. Kommer med solsken snart.

15
film, tv & underhållning

Saker jag har konsumerat på sistone

21 september, 2021

Låt oss prata om saker jag har konsumerat på sistone. Gillar ju att titta på saker. Det har ni ju redan fattat. Saker man tittar på har ju varit en stor del av det jag jobbat med – så det kanske inte är så konstigt att det är typ det ENDA jag bryr mig. Jag och min kille (gud vågar jag skriva det… har knappt sagt det till honom) satt och surrade om konsumtionsbeteenden här om dagen. Liksom HUR man tittar på saker idag. Förlåt rapportera in oss för nörderi deluxe. Så ointressant också – sa ba ”Nej men nu räcker det. Nu måste vi prat om nått annat. ” Det gjorde vi. Här kommer iallafall lite göttiga saker jag tittat på. Enjoy.

Bildkälla här

ALLTID NÄRA DIG

Jag var på bio(!!!!). Har saknar det en del. Har varit på ett par biobesök under pandemin men nu känner man att det är dags att återvända. Men det var liksom göttigt att sitt i en salong med andra människor och käka lite popcorn. Hur som haver. Såg Alltid nära dig. Baserat på en bästsäljande bok. Handlar om en ensamstående pappa som lever med den dödlig sjukdom. Förutom att tampas med att döden är praktiskt taget runt hörnet ska han också välja ett par nya föräldrar till sin lilla fyraåring. Ni fattar, tricky situation. En vacker skildring av klass, föräldraskap och döden. Kändes hela vägen in i benmärgen. Grät absolut en hel del tårar under filmen gång. Rekommenderar starkt. Finns att se här.

ANNA PIHL

Tryckte tre säsonger av de danska dramat Anna Pihl på cirka 10 dagar. Var FULLKOMLIGT besatt. Förlåt men danska grejer, varför är det alltid så JÄVLA bra? Hög kvalité i både manus och skådespelarinsats. Serien är nostalgi för mig. Gick på eftermiddagarna när man kom hem från skolan i högstadiet. Handlar om Anna som är ny polis i Köpenhamn – hon är asgrymt, trotsig och rätt störig. Så spännande. Att tillägga är också att Cleas bang (hetaste dansken efter Mads) också är med i denna genigrej. Helt klart ett måste. Finns att se på Cmore.

CYKLOPERNA LAND

Pga att man är lite nördigt lagd gällande det mesta gällande populärkulturen så blev jag så glad när cykloperna land hade premiär. Alltså i min familj är jag liksom hånad som kulturnörd. Ett kort och effektiv program där veckans aktualiteter i nöjes- och kulturvärlden diskuteras. Tycker att Christopher Garplind, som leder skiten, är lite av ett geni. Kul gäster är det också. Typ Moa Wallin, Linnea Wikblad och Emil Persson. 30 minuter värdiga nyheter. Det får man ba inte missa. Finns att se här

Bildkälla här

PMS FOREVER

Ny dokumentär på SVT Edit. Förövrigt min dröm att bli Redaktör där. Så jäkla kul och BRA produktioner. Viktiga också. Hur som haver? Hanna Persson programledare en grym dokumentär om PMS och PMDS. Jag har känt mig väldigt alienerad från folk som har haft PMS. Ja tills jag blev typ 25. Hanna beskriver sin PMS så bra. Som en ångest som man liksom inte kan hantera. Hur man blir så arg, ledsen eller tom. Och sen får man liksom dåligt samvete för att man känner dessa känslor. FAN vad det är rövigt. Skrattade och grät i denna dokumentär. Hannas inslag med sin mamma. GUD vad fint det var. Helt klart ett måste. Finns att se här

9
Söndagstankar

Det här med dålig stämning.

19 september, 2021

Har nog alltid hatat dålig stämning. Dålig stämning eller ds. som jag också kallar det har en tendens att sprida sig som en obehaglig dagisförkylning. Helt plötslig dyker den upp och är bara där för att stanna. Det kan också vara rätt svårt att skaka av sig dålig stämning om den väl har uppenbarat sig. Gud är det Covid-19 jag pratar om? Hur som haver så har jag nog varit rätt dålig på att skapa dålig stämning med också att ta dålig stämning. Jag har tidigare hellre knutit knut på mig själv än att skapa en stämning som gör mig eller min omgivning obekväm.

Jag lyssnade på ett avsnitt av Det Skaver förra veckan. Avsnittet handlade om rädslan om att säga ifrån. Eller snarare det som kan hända när man faktiskt säger ifrån. En rädsla om att man ska ses som jobbig, krävande eller bara elak. Att folk liksom ska backa om man visar vem man faktiskt är. Jag kunde känna igen mig så mycket. Eller typ en person som jag kanske har varit. Under många år bet jag mig mycket hellre i tungan än att faktiskt göra en scen. Många jobbsituationer, kärleksrelationer och typ bland kompisar blev skit för att jag inte riktigt var ärlig mot mig själv. Det är kanske naturligt. Har med åldern att göra. Men ändå. Jag tog mycket saker. Saker som jag kanske inte borde ha tagit, allt pga att det kändes jobbigare att skapa nått som skulle kunna resultera i dåligt stämning.

När jag blev tillsammans med mitt ex lärde jag mig HUR man bråkade. Vi bråkade en del. Ofta på söndagar. Är det inte internationella bråkdagen om man är ett par? Vi hade det sjukt kul också. Men det var rätt mycket vi tyckte olika om. Tillslut gick det liksom inte att hålla in. Jag var tvungen att ibland, okej rätt ofta, skapa dålig stämning för att kunna känna mig sann mot mig själv. Jag lärde mig liksom att det inte var hela världen att skapa dålig stämning. Att det som känns jobbigare var att strunta i hur man själv mår. Det tar på en mer i längden. Tack Nisse B, tack för att du lärde mig att bråka och ta dålig stämning.

Idag tycker jag att det är mindre jobbigt att skapa just dålig stämning. Det som är viktigare är att uttrycka det man känner och typ våga ta diskussionen. På sistone, senaste åren, har jag varit i en hel del diskussioner och situationer där det har blivit viktigare för mig att stå upp för mig själv. Jag känner en förändring. Jag har blivit… jag vet inte… bråkigare. Den dåliga stämningen skrämmer mig inte på samma sätt. Det som skrämmer mig är snarare att vara fast på en arbetsplats, i en kärleksrelation eller vänskapsrelation där jag inte vågar ventilera det man bär på. Även om det skapar bra eller dålig stämning. OBS! Tycker inte att man ska vara ett as bara för att man är ärlig, viktigt. Våga skapa dålig stämning. Det är fan befriande.

Alltså det här med söndagstankar? Hur känner vi med konceptet? Jag gillar att få sätta mig nära och formulera en tanke och känsla som har spökat litet under veckan. Men är rädd att det ska kännas D E P P I G T. Snälla kommentera om ni liksom gillar eller ogillar? Uppskattar alltid feedback. Biggest lie någonsin. Uppskattar välformulerad feedback okej tack och bock.

19
film, tv & underhållning

LÅTLISTAN

17 september, 2021

Master, eller Hanapee som hon också heter delade en otroligt KUL lista gällande musik. Har jag berättat att jag en gång vrålade master efter HP en gång i toakön på Way out west? Tror hon blev glad. Hon log stort mot mig. Det här var när Nöjesguiden var coolt och hade fester med faktiska kändisar på Scandic Rubinen. Hur kom jag ens in? Aja. Minns att Markus Krunegård var där och Rebecca & Fiona, eller bara en av dom. Lite suddigt. Jag drack Tequila och hånglade friskt med en kille som hette Nils(alltså ej mitt ex). Nils från Masthugget var en stämningshöjdare. Levde kvar i mitt sinne länge. Tillbaks till låtlistan – eftersom jag tycker att jag är ett uttalat musikproffs. Så kommer mina godbitar. Enjoy. Om min vill ha en länk till mina tidigare musiktips – kolla här.

Ångestlåt

Alltså låten Stay Gold med First aid Kit är som en tryckande känsla över bröstkorgen. Vilket är sad pga en GENILÅT. Men låten är liksom fylld med tusentals What If. Sånt som jag ofta går runt och grubblar på. Vad händer liksom om allt det där man jobbar för bara bli till skit ändå? Vad händer om jag aldrig kan landa i någon typ av kärleks relation? Om det liksom inte räcker? Fan gud. Måste ta en attarax på momangen. Dom har fångat en känsla som jag tycker man sällan hör i musik. Det vilsna. Det är otroligt. En riktig liten bubblar är också Father and Son med Cat Steven. Tänker så mycket på min mamma när jag hör den. Känns som en av många samtal man har haft med henne. Vi var ju ett hulkande gäng på en kräftskiva för några veckor sedan där ALLA fullkomligt bröt ihop när den här låten började spelas. En rädsla över att man liksom inte alltid kommer ha sina päron i livet. Ångesten spred sig som en löpeld.

Sensuell låt

Anser själv att jag har så osensuell aura. Det finns inte inom mig. Sjuk nog har båda av mina senaste snubbar satt på R Kelly i lite frisky stämning. Dock skämtsamt båda två. Har blivit lite livrädd till en början men sen brutit ut i skratt båda gångerna med reaktioner ”Ursäkta med VAD händer?” Iallafall har typ inget som känns sensuellt i min spellista – på min höjd sätter man på lite Little Willie John. Vem vet? Man kanske nån gång får träffa en ung älskare från Stallbackas bilfabrik? Alternativt älska lite i lågornas sken?

Pepp låt

Alltså jag älskar ju go peppmusik. Har en liksom evigt lång pepplista på min Spotify. Go musik som tar en genom dagen. Mmmbop finns absolut med på den listan. Men när det kommer till två pepplåtar som liksom ALLTID funkar för mig så har jag två favoriter. Självklart är dom gamla godingar.

Wuthering Heights med Kate Bush. Egentligen en sjukt deppig låt. Men fan vad den har urkraft. Blir på så gött humör av den. Sätter alltid på den när något känns kämpigt. Dansar alltid runt helt hysteriskt och får nån orimlig inre kraft från den. Har så fina minnen från den. Allt från mitt första tvjobb när den ofta spelades på kontoret till alla gånger jag och mamma har åkt över ängarna på landet och ALLTID sätter på den på högsta volym. Mitt ex hatade den. Så trist verkligen. Kanske spelade den lite för ofta. The Gambler av Kenny Rodgers återigen ett rätt deppig låt. Men fan vad den är viktig. Man älskar ju RIKTIG country och det här är ju fan en klassiker. Har har vi en sång om livet, hur allt går upp och ner och hur man bara ska ha tillit och hänga med i svängarna. Finns typ inte en enda fest efter ett visst klockslag som jag INTE vrålar ”SPELA GAMBLER” och står där sedan och skrålar. Bästa låten. Funkar en deppig Tisdag såväl som en sen efterkaka. Nedan är ett klipp när First Aid Kit sjunger den i På Spåret.

Tokkärlåt

Varför pratar ingen om Det är så jag säger det med Håkan Hellström längre? Minns att jag inte var så speciellt förtjust i den låten back in the day. Men en gång när jag stod på Ullevi så kände jag att jag helt plötsligt förstod varenda jävla ord. Det kan ta slut i morgon eller hålla på för alltid, ibland är det så. Hallå varför pratas inte den här texten om oftare? Den är övermäktig på så många plan. Är även en riktig sucker för Valborg, För dig och O A O A E vi är förlorade.

Olyckligkärlåt

Nej men det här är jag bra på. Gud vad jag är bra på detta. Det här är min musiksmak till 100%. Nu välkomnar jag er till min inre. Påminde mamma om detta traumat här om dagen. Stackarn hade föträngt detta. 2019 och Elinor är nyskild. Jag grät konstant. Alltså minst två gånger om dagen. Hulkande. Stackars mina grannar. Det är så tunna väggar. Jag och Mamma sitter på Värmdöleden påväg in till stan. På svensk pop börjar helt plötsligt Björn Skifs med Det blir alltid värre framåt natten att spela. På det sjukaste sättet kommer en flod av tårar ner. Ett jävla monsunregn är det. Gråter hysteriskt i kanske 15 minuter. Mamma är i chock och får fram ett ”Men herregud. Hur mår du egentligen?” japp. Det var jag. 25 år och helt förstörd efter lite Björn Skifs. Samma sommar kom Ana Diaz låt 100. Minns hur jag såg klippet från Allsången av en slump på tv. Var kattvakt hos mina föräldrar ensam och grät på ett maniskt sätt. Tänkte på allt som kunde varit och allt som inte blev. Tur det på ett sätt. För att jag vill det ska jag alltid älska dig är något jag verkligen tagit med mig i livet. Viljan att älska den som man varit med även om man känt sig sårad eller krossad. Tror det fan är viktigt. Vill även slå ett slag för hennes låt Starkare.

Arglåt

Min pappa är arbetare i grunden. Vi är en familj av många volvoarbetare. Jag är väl typ den första på pappas sida som ej har jobbat på fabriken. Min pappa bytte värld men kärleken till Nationalteatern bestod. Härligt tycker jag. Pappa hade väl typ en skiva när jag var liten. Musikintresset kom väl inte direkt från honom. Kolla kolla spelades ibland. När jag typ 20 typ jobbade jag på Sture-P i en glassig reception. Jag kände mig lite som en utböling. En stökig typ som inte riktigt passade in i deras världsbild. Varje dag spelade jag Kolla kolla påväg till jobbet för att känna mig sann inför mig själv och vad jag trodde på. Kul. Brukar även spela Tusen dagar härifrån med Persson Pack. Nått händer. Kan inte säga vad. Men det är helt klart intressant. Kan absolut gå en extra mil efter den låten.

Bratextlåt

Gud okej. Jag är ju en person som är BESATT av all text. All musik som jag gillar måste typ ha bra text. Annars går jag vidare rätt snabbt. Bryr mig inte om schyssta beat eller mäktig röster. Vill fan ha saker som känns påriktigt annars får det va Vill verkligen slå ett slag för Father John Misty när det kommer till texter. Han är ju ett geni tycker jag. Min bästa låt är nog The Night Josh Tillman Came to Our Apartment. Tycker annars att man ska lyssna på Holy Shit, Real Love Baby & Chateau lobby #4. Det finns liksom en helt värld bakom FJM texter. Ett litet universum. Har faser när jag är fullkomligt besatt. Typ två gånger om året. Två veckor då jag bara lyssnar på honom. Och snygg är han. Får man säga så.

Springlåt

Det är ju horribelt att träna. På många sätt. Och jag går ju typ alltid på pass när det ska tränas. Sist hade min instruktör typ soundtracket till Twilight till ABSolutionen. Mycket MUSE och då kände jag usch ba. Sen hade nån Miss Li’s låt instruktionsboken i ett annat pass. Då blev jag typ lite glad pga att jag tycker den är 100% kul och 100% jag. Är nog rätt kinkig när det kommer till musik på gymmet. Det handlar om timing. Mycket kan bli fel.

Det har var typ kul. Tror ungefär noll personer kommer orka läsa detta inlägg. Vem orkar läsa om min musik liksom? Skulle aldrig. Aja. Heja er typ

13
Äventyr Vardagsbabbel

In i nya rum och sånt – jag har börjat på Berghs

16 september, 2021

Jag har nog varit rätt rädd för Berghs om jag ska vara ärlig. Ett lillebrorskomplex som grundas i mycket olika saker. Berghs är till för coolt folk, balla kreatörer med mäktiga idéer. Nog har jag alltid känt att jag bär på mäktiga idéer, men cool tjej? Nja inte riktigt. Va på en fest för nya folk i ”branschen” för en massa år sen med massa Berghsfolk. Ni vet. En cool industrilokal, alla drack flasköl och hade svarta kläder. Dom var liksom svåra. Jag försökte va trevlig och lättsam – prata om saker, ställde frågor osv. Fick noll tillbaks. Så där stod jag. En tönt med färgglada kläder och ba kände mig så fel. Inser nu att det är rätt töntigt av mig. Men har varit lite rädd för Berghs ever since. Eller ja. Dess elever.

Men sen vet jag att från Berghs kommer det otroligt DUKTIGA människor också. Sånna som verkligen kan sin sak, som är liksom skarpa. Jag har alltid brunnit rätt mycket för kommunikation och innehåll – typ tagit det SÅ mycket på allvar. Jag har gillat att tänka visionärt, skapat saker som har känts i hjärtat och liksom lekt fram idéer eller innehåll som blivit väldigt bra. Även om jag har lärt mig så mycket de senaste åren så har jag liksom velat ta nästa kliv. Jag velat tagit mig an en ny roll. Det jag ser mig göra är något projektledande eller producentandet. Leda processen framåt – skapa innehållet som jag typ tycker saknas och typ kunna påverka lite. Även om jag har jobbat en del med projektledning så behövs ibland det där lilla extra. En kurs, ett diplom eller nån liksom bekräftelse att man kan sin sak. Let’s be honest, Berghs kostar skjortan. Det har liksom funnits andra saker som prioriterats. Typ jag vet inte. Lägenhetspar, körkort och blablabla. I våras öppnade sig en möjlighet som resulterade i att jag kunde söka just denna utbildningen. Ett bekräftande typ att jag var på rätt bana Det hade länge varit ett mål att läsa kursen även om jag var livrädd för miljön.

I måndags bar det av till Norra Djurgårdsstaden för första tillfället. Jag hade på mig denna midikjol från Lindex och va helt pirrig i benen. Det är nått som är så himla spännande med att gå in i nya rum. Alltså nya världar liksom. Jag var livrädd till en början. Det var verkligen SÅ KUL. Kreativt, nytänkande och liksom modigt på nått sätt. Hjärnan började bubbla och allt började hända. Jag kände för första gången på länge att jag är sjukt duktig men också -fan vad jag har bra grejer inom mig. Så mycket som vill ut. Helt klart en början på en ny era. It’s all happening som Penny Lane säger (och Busy Phillip tydligen).

Så resten av hösten ska jag spendera alla mina måndagar på Berghs för att läsa projektledning for professionals. Det ni.

16